Jag har blivit förälskad. Sådär på riktigt. När man faller. Hårt. Man vill skratta. Men samtidigt gråta. Tårarna bränner men man känner sig lycklig och det förvirrar en. Det skrämmer en för känslan är så stark. Man vill ligga en hel dag och bara stirra upp i en blå himmel för att ingenting annat betyder något, vad är det för mening med att göra någonting annat när man är fullkomlig bara genom att känna den känslan. Ingenting kan ju bli större eller kännas starkare. Lugnet lägger sig i kroppen för allting känns plötsligt så självklart och lätt, livet behöver inte vara svårare. Man behöver inget annat än just det där. För det går inte att köpa för pengar. Jag har känt så en gång förut. Som att allt föll på plats. Då var det med min älskade, han som fortfarande har mitt hjärta i förvar. Nu har jag något som håller mig sällskap när inte han är där. Jag har aldrig känt så inför musik förut men det gör jag nu.
Den här månaden har gått väldigt fort tycker jag! Den började med att träffa vänner och se på fotboll... Det vill säga, Elias och Jonas tittade på fotboll. Jag och Sandra var mer intresserade av att gå på bio, vilket vi faktiskt gjorde sedan (note-to-self: välj ALDRIG platser längst fram i salongen igen!). "The town", bra film men som kunde ha haft ett bättre slut enligt mig. Veckodagarna har bestått utav jobbsökande och lägenhetsletande då vi båda är sugna på att flytta till Uppsala om vi ska bo kvar i Sverige. Nu har vi dock börjat diskutera en flytt till London eller Bulgarien. Vi spelade in en egen reklamfilm till Fritidsresors tävling som ni alla kan rösta på HÄR. Vi åkte tillbaka till Uppsala för ännu mer fotboll och killarna hade även fotbollsturnering på Ps3, i FEM timmar! Louise kom hit och hälsade på och vi pratade i timmar om allt och inget som vi alltid gör. :) Elias och jag gick på bio igen, "The tourist" den här gången, vilken var superbra!
Nu blir det London och Exeter ett par dagar för att fira Elias bror som fyller 30 och för att gå på Elias examenceremoni. Jag ser så mycket fram emot att träffa Elias brorsdotter Sophia. Hon är bedårande och jag avgudar henne. Jag ska även träffa Gayle, en vän från Exeter, och det ska ju också bli jätteroligt såklart.
För övrigt så här den här månaden blivit en kick-start i att börja träna och jag har skött mig väldigt bra! jag är faktiskt imponerad av mig själv, sådant där brukar aldrig hålla mer än en vecka men nu känner jag mig motiverad!
De sista dagarna av månaden är ännu oplanerade så allting kan hända! :) Den första månaden på det här året har varit jättebra! Jag tror det kommer att bli ett bra år!
Jag har hört att man inte ska ångra saker men det finns något jag alltid kommer att ångra. Alltid. Jag hade en vän en gång. Hon var en otroligt bra person. Hon var fantastiskt snäll mot alla. En sådan vän man kunde lita på. En sådan man skulle ha kunnat ringa mitt i natten om man behövde det och hon skulle ha funnits där även om hon egentligen hade behövt sova. Hon var även rolig. Jag vet inte hur många gånger vi har skrattat tills vi fick ont i magen åt sådana där interna saker som man bara förstår vänner emellan. Vi tyckte väldigt lika om det mesta och kunde prata om saker i timmar. Hon var också väldigt intelligent. Man kunde fråga henne nästan vad som helst och hon kunde svaret. Hon var helt enkelt en fantastisk vän. Jag ångrar att jag svek henne.
Det finns två födelsedagar jag verkligen tänker på spontant.
Den ena var när jag fyllde 10 (tror jag, eller så var det 9) och hade party för hela klassen på Lokalen nära där jag bodde. Vi hade småstjärnorna och det var jätteroligt. Minns min outfit, jag hade en limegrön kjol med blommor på och en gul jeansväst och till det en vit långärmad tröja. Jag kände mig superfin, tror att jag hade fått kläderna samma dag.
Den andra är ju förstås då jag och Elias förlovade oss på min födelsedag. Vi var i Bulgarien, det var varmt och skönt och vi gick till Rappongi Beach på dagen och på kvällen gick vi ut och åt sushi på Happy nere vid havet. Kan det bli bättre?
Sommaren jag och Elias bodde i Varna i Bulgarien. Den sommaren var helt underbar. Det var varmt och soligt, vi gick på ett fantastiskt fint bröllop, vi fick mycket tid tillsammans efter att jag under våren varit i Indien i tre månader och vi förlovade oss.
De tre månaderna i Indien är ju också ett av mina absolut bästa minnen, det var helt fantastiskt! Läs gärna ett inlägg jag skrev om det HÄR.
Studenten. Åh, den dagen var otrolig! Finaste vädret, nya kläder, så mycket glädje. Känslan av total frihet! Synd att man aldrig får uppleva det igen. Men det kanske är därför det blir ett så viktigt minne.
Alla har en historia om sin första kyss känns det som. Ett stort ögonblick som man minns. Det var pinsamt eller härligt eller blygt eller fnittrigt eller romantiskt. Jag har inget sådant där exakt minne om den första kyssen... Jag kan inte tänka tillbaka på det tillfället och minnas känslan. Jag vet inte ens med vem min första kyss var. Nu låter det som att det var alkohol inblandat eller så men det testade jag första gången långt efter så det är inte det. :) Jag vill inte heller riktigt räkna de där kyssarna som man började med på klassfesterna i fyran, femman och det var ryska posten som gällde. Jag antar att personen och händelsen inte var särskilt speciell eller en stor grej. Det var bara en kyss antar jag, en kyss som vilken som helst. Den första kyss jag verkligen minns tydligt är faktiskt den med min sambo. Det var den första som verkligen hade det där pirriga, blyga, mysiga och som fick hjärtat att bulta. Den som skulle bli en sådan man alltid skulle se tillbaka på och minnas. Vi hade varit på vår första dejt och blygt sagt hejdå och att vi kanske ses igen och att vi hoppades det utan att någon av oss vågade kyssa den andra. Han åkte iväg, jag gick hem och var lycklig ändå, utan kyssen. Då fick jag ett sms "Jag ville kyssa dig men jag vågade inte". Svarade snabbt "Hur långt har du hunnit då?". Han vände.
Vi måste verkligen bli bättre på att använda kameran för nästan alla bilder på oss tillsammans är tagna i Bulgarien sommaren -09 så vi behöver fler och nyare. Men de här bilderna får mig att längta dit så att det gör ont.
Oj, vad svårt... Mina drömmar... Just nu är det att få ett jobb jag gillar, en lägenhet i Uppsala och ett fint bröllop inom en snar framtid. Det enda som behövs är ett ordentligt frieri. :)
Utöver det är det att få ge ut minst en bok, få barn, få vara med Elias livet ut, resa mer, känna att jag inte saknar något eller har gått miste om något. Bo utomlands ett par år, kanske någonstans där man inte fryser ihjäl? Sedan drömmer jag såklart om att alla jag känner ska få vara friska och glada och ha någon att älska. Det är det enda jag kommer på... Jag får väl helt enkelt lägga till något om det är något mer jag kommer på.
Åh, frågan är vad som INTE får mig att skratta! Jag skrattar åt i princip allt. Jag skrattar gärna åt mina egna skämt, ibland så mycket att jag knappt kan berätta dem. Min sambo/pojkvän/fästman får mig att skratta enormt mycket. Min mamma också och min låtsaspappa. Egentligen hela min släkt. Jag skrattar ofta och mycket och högt, även till roliga filmer på bio vilket Elias ibland tycker är lite pinsamt. :) Jag lever efter talesättet om att ett skratt förlänger livet. Det är så härligt och uppfriskande att skratta. När jag fick VG och inte MVG i teater på gymnasiet så var deras argument att jag skrattade för mycket. Skit samma säger jag för då hade jag ju iallafall roligt! Jag och mamma kan fortfarande skratta åt de stunder som vi legat och bara skrattat och skrattat i varsitt rum utan att kunna sluta. Eller när jag, mamma och mormor gjorde detsamma och jag hade så ont i halsen att det gjorde så fruktansvärt ont att skratta men det var värt det för det var kul. Om ett skratt förlänger livet tror jag att jag kommer leva tills jag blir 150 år.
När jag såg den här bilden första gången så skrattade jag tills jag nästan dog. Då hade ju ett skratt förkortat livet så tur att jag inte gjorde det.
Jag kan se den här youtube-videon om och om och om igen... Jag tröttnar inte. Den är bara så... Underbar... Jag insåg precis att anledningen till att den gör mig så glad men samtidigt lite sorgsen är att det där var det jag saknade så mycket när jag var liten. En pappa. En riktig pappa som var där. Jag avundas dem lite. Deras pappa-dotter-connection som de verkar ha. Jag har ju haft en helt fantastisk mamma men jag hade velat ha något liknande det de verkar ha i videon. Det gör mig lite sorgsen att jag aldrig fick uppleva det. Samtidigt blir jag så glad att se att det finns. Jag blir glad av tanken på att om jag och Elias får en dotter så kommer hon att få det där, det där som jag inte fick. Det gläder mig otroligt mycket!
Ja, mina veckor är inte så himla fullspäckade. Den här veckan har hittills bestått utav gymmande, middag hos Elias mamma, sökande av nya jobb, sökande av ny lägenhet i Uppsala vilket verkar vara extremt svårt att få tag på och lördag/söndag kommer att spenderas tillsammans med Louise som kommer till lilla Sala för att hälsa på. Mycket mer händelserik än så har inte veckan varit hittills men med Louise här så kan allt hända. :)
Hittade den här bilden från när Louise hälsade på mig i Östersund hösten 2009, det var en sjukt kul helg!!!
Jag vet inte om det är så intressant men jag tog en bild på hela innehållet så here we go:
Just nu använder jag den här lilla väskan, mina handväskor har en tendens att bli supertunga om de är stora för att jag proppar dem med saker så den här är verkligen en bra investering för mina axlar. Okej, innehållet:
- Pass. Mitt leg låg i min plånbok som blev stulen i London i våras och jag har inte fixat nytt eftersom jag planerar att ta körkort, jag får alltså dra runt på passet.
- Visa-kort, Mastercard, SJ-kort och Guldfynd-kort. Brukar vara ett gymkort bland dem också men det har jag i fickan nu.
- Ihopfällbar hårborste, bra att ha.
- Rayban Wayfarers, de har legat kvar sedan sommaren och nu är det snart vår så de kan lika gärna ligga kvar lite till.
- Två läppglans och försvarets hudsalva.
- Två miniflaskor parfym, perfekta att ha i väskan.
- Skavsårsplåster med Hello Kitty på, det tyckte jag var sött.
- En tops som jag lade ner på nyår ifall sminket skulle behöva fräschas upp. Den får nu ligga kvar tills att sminket faktiskt behöver fräschas upp.
- Tre hårnålar. Hårnålar kan man hitta lite varstans där jag har varit.
- Lite mynt, de svenska kan ju vara bra att ha men ett engelskt verkar helt meningslöst att ha där. Fast nu kan det ligga kvar eftersom att vi ändå ska till London på torsdag.
- En rengöringstrasa för solbrillorna som jag inte har en absolut aning om var den kommer ifrån. Hoppas jag inte har stulit den.
Nu har jag gjort klart mitt projekt, nämligen min egen reklamfilm för Fritidsresor till en tävling där man kan vinna en resa till Thailand. Jag som aldrig har varit i Thailand har alltid drömt om att åka dit så nu behöver jag bara att ni går in på den här sidan och klickar på gilla för att rösta på mig!
Intressant ämne. Jag har vuxit upp som ensambarn med min mamma. Jag har dock fem syskon på pappas sida, i alla fall som jag vet om. Min storebror Simon träffade jag en del när jag var yngre men det rann ut i sanden och nu har jag inte haft kontakt med honom på flera år. Dock hoppas jag att det någon gång blir ändring på det. Jag har alltid velat ha småsystrar och nu har jag faktiskt fått kontakt med dem via facebook, Michelle och Felicia. Sist jag träffade dem så var de jättesmå men nu har de hunnit bli 15 och 13 år, helt otroligt! Det känns jätteroligt och jag hoppas att vi fortsätter hålla kontakten nu. De två yngsta syskonen har jag aldrig sett vad jag minns så jag känner inte riktigt att de är mina halvsyskon, vilket jag har gjort med de andra. Det är jättesynd men kanske det ändras någon gång i framtiden. Sedan har jag även Jesper, som är min mammas sambos son men som jag ser som min lillebror. Jag ser mig dock fortfarande som ensambarn eftersom det var så jag växte upp och även om jag har önskat att jag hade syskon så har jag ändå trivts väldigt bra med att vara ensam! Jag gillar att min mamma bara är min mamma och jag tror inte att vi hade haft en så nära kontakt om hon hade haft andra barn att också ta hand om.
